The Golden Girl

Fick just fetaste utskällningen, tydligen är jag dum och arrogant för att jag vill hem nästa vecka, jag måste ju förstå att N vill ha hjälp i stallet, det är inte så att hon i två år har lovat att jag skulle få följa med på den här veckan bort till VM och ut i världen, men nej, inte får jag följa med och inte får jag åka hem. kan dom inte förstå vad dom gör mot mej? dom kväver mej, med alla orimliga krav på att jag ska ge upp det lilla liv jag har kvar efter wången åren, allt är bara krav krav krav, först är man på wången, då är det orimliga krav på att man ska stå ut, sen är det hem och när jag för första gången i mitt liv får ha semester så kan dom inte ens unna mej det, nej för då ska man kräva att jag ska stå ut med samma förhållanden som på wången fast utan sina vänner, det är nästan värre faktiskt. S har sagt att ingen får ställa några krav, att dom måste förstå att det är dom som är ansvariga för mitt breakdown häromdagen, men ingen bryr sig, ingen förstår för dom ser bara sig själva...

Jag måste helt seriöst ha hittat en människa som äntligen bryr sig och inte är sarkastisk och elak som dom jag just nu verkar vara omgiven av. Hur ser mitt liv ut just nu, ja, mina armbågar är fortfarande paj och gör skitont, igår hyperventilerade jag mer än andades och jag vill hem så jävla desperat mycket, även om jag fick lite mini semester igår när jag och päronen+ syskonen åkte till västervik och käkade och så sov jag över i sommarresidenset, det var mysigt. ett kul konstaterande jag och pappa gjorde var i varje fall att den nya utbyggnaden på stugan ser ut som sofielundsskolans gamla del, samma rosa/vita färg, en bit hemma i skogen lixom. Jag tror inte det blir någon tävling i helgen, jag vill inte och Thor går inte som han borde inför en tävling, jag vill verkligen helt desperat hem just nu, saknar älsklings Fredrik och alla peeps som knatar runt i sthlm, vänta bara, det är snart dags att komma hem, jag lovar.

jag vet inte riktigt vad jag ska ta mej till länger, allt jag vill och har velat det senaste året är att få komma hem, det är svårt att förstå för dom som inter är wångenfolk men man lever lixom i resväskor och får inte veta hur ett normalt liv borde vara. Jag vill alltså hem och hitta någon trygg punkt igen, om jag någonsin haft det.

Jag vet ite ens vad jag ska göra med mej själv, vet inte vad jag ska ta mej till, känner mej totalt utmobbad av den här satans släkten ibland, är det normalt när ens släktingar inte ens kallar dig vid namn utan istället nämner dej som Slaven? det är fruktansvärt förnedrande och tråkigt, jag vill ju bara vara till lags men inte ens det duger. Jag klarar inte av hästbiten av mitt liv just nu, känns som att det inte finns något roligt kvar med det längre, visserligen är det ju egentligen kul men jag klarar inte att bli idiotförklarad, fråntagen mitt liv och glädje bara för att några människor är så lusiga att dom inte ens kan fixa nån som jobbar. Pratade med F för några dagar sen,hon såg helt bestört ut när hon insåg hur det låg till med allt, har jag helt enkelt accepterat förtrycket?

funderar på att stryka mej från tävlingen och bara åka hem och inte komma tillbaka, vet inte riktigt hur det blir...

JAG VANTRIVS I PARADISET- IS IT EVEN POSSIBLE???

    Ingen som kan berätta för mej vad jag borde göra? ingen som vill prata? ingen vän i sikte...

är fortfarande sjuk, det är jättefrustrerande  när man ska tävla om bara drygt tio dagar och man inte ens orkar rida på sin häst, det känns stabilt, men har man som mål att bara hålla sig kvar på banan så kanske det är lag om mycket träning^^ usch det kommer så gå åt helvete igen, jag bara vet det...

i övrigt så snackade jag med min pärla Linda igår, det var kul, hon lever ett flummigt liv den lilla sopekrågan^^ ska försöka se till att hon kommer och hälsar på här på våran vackra gård, hon måste ju prova att rida ett töltmonster någon gång i sitt lilla liv^^

Just nu så lekar jag proffesionel datanörd, fötterna på skrivbordet, tangentbordet i knäet och hörlurar på och försöker knäcka den koden pappa har fixat till min dator, han sa att jag skulle försöka med en låttitel som han gillar, så jag sitter alltså med fetinghörlurar och lyssnar på fuckin synthpop från 80-talet, topp, ne ska blanda ut det hela med lite pitbull och så, men drygt är det... två datorer och en massa musik^^ tror jag ska ta en kopp te hu, får se om det blir en uppdatering snart igen...

Jag har lyckats bli sjuk igen, 39graders feber är precis vad jag önskade mej just nu, men att ta det riktigt lungt några dagar kanske är precis vad som behövs, tänk om mina armbågar kunde passa på att läka under den tiden också... visserligen kan jag rida och det är bara det över förväntan men inflammationen där läker aldrig ur och gudarna ska veta att det är smärtsamt...

nu är det ialla fall dags att gå och fixa Skessas sår, så vi höres väl nån gång, ciao

Det är en ganska fin dag här i småland om man bortser från att grisbonden här i närheten har vart och gödslad på våra åkrar, det luktar BAJS!! men men, så länge dom små hästarna får sitt hö så får man väl stå ut med det. Michelle och jag hade en tur nu i förmiddags, det var väl helt okej, det är så mycket roligare när man har sin busiga lilla kompis med sig, Turryttarna är inte alltid det roligaste att ha att göra med och därför ska jag nu kidnappa Michelle varje gång det är turridning för vi har så roligt när vi sjunger och flummar i stallet^^

Idag fick jag hör och häpna beröm av Margareta för att hon tyckte jag hade gjort ett bra arbete med Glaesir, min haka måste vart någonstans nere vid knäskålarna för jag har aldrig hört henne säga ett positivt ord om mej någonsin så jag är nöjd, nästan lite rörd. Nehe, tror att det drar ihop sej till att träna lite hoppning med Ljósi, Det är varken hans eller min starka sida men det ska nog gå^^

I övrigt så har jag anmält Mej och Thore till sommartävlingen så vi får se, målet är att hålla sig kvar på banan och det kommer nog vara svårt nog...

Jag är inget dansbansfan, det kan jag ärligt säga, jag mår faktiskt dåligt av det och så passar jag på att ha släktingar som flyttar rakt ner till dansbandsbältet och dessutom skaffar en radio som man inte ens kan byta kanal på, det är rent värdelöst kan jag säga. I dag när jag skulle ut och skotta stallet så var det dansbandstimme, jag höll på att kruppa sönder och när det var någon skum låt om fönster och kärlek som knackar på dörren så fick jag allvariga spyskänslor, det är så fuktansvärt hemsk tycker jag, jag vart klar på rekordtid och sprang in i huset här och satte mej genast framför youtube och lyssnade igenom alla underbara låtar jag vet, det fick mej att må bättre. I övrigt kommer hela min familj hit om någon timme, får vara nöjd med att i alla fall fått semester fån dom över helgen.

Make it a better place for you and for me..

Igår såg jag SVT:s program om Michael Jackson, helt underbart att det för en gångs skull fokuserade på musikern och artisten MJ istället för wacko Jacko. För en gångs skull kände jag riktig lycka, Thriller-videon är FANTASTISK!!!  Det är så djupt tragiskt att han dog, nu hade han äntligen orkat samla ihop sig nog för att göra sin sista turne och så kolar han vippen. Det är så fruktansvärt sorgligt att jag tröt som ett barn när jag hörde nyheten för typ en vecka sen, jag lovar, jag grät en minder donau...

Nu ska jag ägna resten av sommaren åt att spela hans musik, inte bara för att hedra MJ utan även för att den är s otroligt bra så jag får gåshud, nästa steg är att lära sig dansa som honom, fatta tufft!