The Golden Girl

jag vet inte riktigt vad jag ska ta mej till länger, allt jag vill och har velat det senaste året är att få komma hem, det är svårt att förstå för dom som inter är wångenfolk men man lever lixom i resväskor och får inte veta hur ett normalt liv borde vara. Jag vill alltså hem och hitta någon trygg punkt igen, om jag någonsin haft det.

Jag vet ite ens vad jag ska göra med mej själv, vet inte vad jag ska ta mej till, känner mej totalt utmobbad av den här satans släkten ibland, är det normalt när ens släktingar inte ens kallar dig vid namn utan istället nämner dej som Slaven? det är fruktansvärt förnedrande och tråkigt, jag vill ju bara vara till lags men inte ens det duger. Jag klarar inte av hästbiten av mitt liv just nu, känns som att det inte finns något roligt kvar med det längre, visserligen är det ju egentligen kul men jag klarar inte att bli idiotförklarad, fråntagen mitt liv och glädje bara för att några människor är så lusiga att dom inte ens kan fixa nån som jobbar. Pratade med F för några dagar sen,hon såg helt bestört ut när hon insåg hur det låg till med allt, har jag helt enkelt accepterat förtrycket?

funderar på att stryka mej från tävlingen och bara åka hem och inte komma tillbaka, vet inte riktigt hur det blir...

JAG VANTRIVS I PARADISET- IS IT EVEN POSSIBLE???

    Ingen som kan berätta för mej vad jag borde göra? ingen som vill prata? ingen vän i sikte...