The Golden Girl

Jag är en såndär själ som alltid kommer vara hemlös, för självständig för att fästa sig, för jagad för att finna ro, kan någon förstå hur hemskt det är när ens Farmor sammanfattar en så? jag ville bara falla ihop i en hög. Jag är ett yrväder, den vilda, men konstigt nog så känner jag mej inte alls så, jag känner mig inte som en fågel, mera som en sten, står ut, stannar kvar och blir sparkad på, är jag helt missförstådd eller är jag en fågel i bur?

Jag vill känna tro, jag vill känna morgondagen nalkas här i lugn och ro.
I en vintervärld, finns det någon tro?
jag vill önskan av en tid så ljus som friheten, känna tro igen...