The Golden Girl

nu ska jag åka hem endera dagen... efter gårdagens drama känner jag mej mest tom... Livet är i en enda röra och jag bara står kvar, inte knäckt men fruktansvärt arg. Tycker synd om min fina Skessa, tycker det är hemsk att det gick ut över henne och att jag sitter i hennes krubba, arg som ett bi, skakar och hyperventilerar det ska inte behöva hända.

Nu i eftermiddag ska jag ner och prata med Eva-Lena... vägrar prata med Sara, no way att jag gör det känns som att hon vill förinta mej totalt och att hon har rätt och jag har fel, hon är inte värd det. Jag tänker göra så att jag säger att jag behöver en paus, för att bli frisk och för att tänka över om jag pallar med att gå kvar på wången sen får vi se hur jag gör och om jag börjar skolan igen eller om jag ger upp helt och blir ett annat spec-fall. Skessa åker förhoppningsvis hem på måndag och jag åker förhoppningsvis hem imorgon, jag har typ packat ihop hela mitt rum och känner bara ren lycka över att vara på väg bort och förhoppningsvis ta ett steg i rätt riktning, det vore det första rätta på vääääldigt länge. kanske enda rätta, att nu när jag är på botten kanske jag tillslut orkar plocka upp alla spillror och bli en människa igen.

Tack alla mina kompisar på wången, utan er hade jag verkligen inte vart vid liv idag, jag har er att tacka för så mycket och jag hoppas ni vet hur mycket ni betyder för mig. Den här tiden har varit fylld av ups- and downs, skratt och tårar, snö och sol. Ni är underbara som ställt upp för mig gång på gång och jag hoppas bara att jag någon gång får chansen att göra detsamma för er!

Jag har gått och fått feber... det känns rätt surt eftersom jag hade sett fram emot en lugn helg med en massa plugg...

Igår var det party... det var faktiskt riktigt roligt, fast undrar om alla tyckte det, vissa hade ju lite problem med att hitta hem... och såklart så skulle Infinity spelas på högsta volym, den börjar kännas minst sagt uttjatad även om den fortfarande är bra.

Samtidigt har jag lovat mig själv en sak som jag lovat tusen gånger, jag ska ALDRIG bli en snäll, vän liten bimbo som alla får hålla på med precis som dom vill, jag vägrar. Det hjälper ju inte riktigt att man är fast på ett ställe där alla killar tror att dom får behandla alla tjejer precis som de själva vill, OCH TJEJERNA SÄGER INTE ENS IFRÅN!!!!! jag blir jättearg på det, det är inte okej! man ska inte behöva acceptera att nån idiot står och trycker upp en mot kylskåpet och juckar järnet! och ännumindre nån som går och klämmer på allas boobies och sen klagar på att dom är för stora/inte naturliga osv. är det inte hemskt att man har slutat bry sej? hemma hade den kille som gjort så åkt på stryk från alla andra killar för att ingen vill ha med ett sånt äckel att göra... eller så hade en sån kille blivit anmäld för sexuella trackaserier. Men hur sjutton kan nån vänja sig vid något sådant? det måste vara ren idioti eller rädslan för att splittra ett helt gäng, att vara tvungen att ta så mycket skit för att kunna göra något...

shit vilken lycka man kan känna ibland, sitter här i mitt rum, kimonon är på och matchas snyggt med sheep-tofflorna^^ Kiss med Heavens on fire är på på högsta volym, och jag sitter och kollar på skor. Hade nästan glömt det, hur underbara, sexiga och framförallt vilka lyckopiller skor är, J'dore skor!! har spanat ut lite nya tofflor som passar bättre till kimono-stilen, vad sägs om svarta fluff-tofflor... melikee! Otroligt vad det var lätt att hamna i psykisk balans igen... gosh vad jag älskar heavens on fire, den är så kung... speciellt när Martin spelar den... nästan värt att dra hem till sthlm bara föratt få höra det, C, din lillebror är sååå tuff!!

i övrigt idag består dagen av att om ett tag dra ut och rida skolhäst(i mitt fall Thengill) och sen troligtvis ut och busa med Skessa<3 såklart kvällsfodringen också... och fylla på lite kraftfoder... men inget allvarligt, inte som kvällen igår..

Billy boy ramlade och slog i skallen, stackars pojken ligger på sjukan nu...
Mörsil-Jesper voltade med bilen när han racade på travbanan, han kunde typ inte stå och var helt borta...
Kan bara ana vad Håkan(han är seriöst elak och otrevlig) kommer säga på måndag, för att inte tala om vad Ola kommer lacka järnet på oss... haha alltid händer det nåt mongo på den här skolan, och jag som var säker på att det skulle vara helt dött här i norrland innan jag flyttade hit, jag har fått lära mej att det händer mer sjuka saker här än hemma, även om de positiva sakerna sällan händer här utan när man är hemma.

I got a fever ragin' in my heart, you make me shiver and shake
Baby don't stop, take it to the top, eat it like a piece of cake
You're comin' closer, I can hear you breathe
You drive me crazy when you start to tease
You could bring the devil to his knees

Feel my heat takin' you higher, burn with me, Heaven's on fire
Paint the sky with desire, angel fly, Heaven's on fire

Nu orkar jag inte mer, jag tror seriöst att jag slutar på wången, jag mår så extremt dåligt av att vara här. Jag är så skoltrött att det känns som att bli slängd från femte våningen när jag är i klassrummet, jag vantrivs något fruktansvärt, och vad kan göra saken sämer, jo, inen har tid eller ork att ens lyssna, när jag ens orkar göra ett seriöst försök så nehe, inte det nej... vad ska jag göra? jag har kvar lite av min stay-and-fight känsla men det räcker inte när instinkten att fly är så stark att man lika gärna kunde ha en magnet inopererad med motpolen hemma i mitt lilla hus i småland, eller varför inte hemma i stockholm? eller nej, sthlm är inte hemma längre det är som att ha blivit övergiven av sig själv, vad är det jag är? en ensamstående tonåring med två hästar och en deppression...

så himla trött på att bli tagen för givet, så himla trött på alla krav, kan jag ändra nåt då? kan inte ens se en utväg, wången förlåter inte sina avhoppare, wången suger musten ur sina invånare... jag är fast och det finns få saker jag klarar så illa som den känslan, att inte vara fri

jag kan inte prata med någon här, den enda som verkar veta och förstå är så långt härifrån och dessutom har den inte tid för mej. Den här gången kan jag inte smita undan, den här gången behöver jag lösa det och framförallt, jag behöver bli fri!



What does it take to make you listen?
Det var länge sen jag började Igen,
men du vet inte, Du skulle aldrig förstå.