Inlägg nr 100... finally
Nu orkar jag inte mer, jag tror seriöst att jag slutar på wången, jag mår så extremt dåligt av att vara här. Jag är så skoltrött att det känns som att bli slängd från femte våningen när jag är i klassrummet, jag vantrivs något fruktansvärt, och vad kan göra saken sämer, jo, inen har tid eller ork att ens lyssna, när jag ens orkar göra ett seriöst försök så nehe, inte det nej... vad ska jag göra? jag har kvar lite av min stay-and-fight känsla men det räcker inte när instinkten att fly är så stark att man lika gärna kunde ha en magnet inopererad med motpolen hemma i mitt lilla hus i småland, eller varför inte hemma i stockholm? eller nej, sthlm är inte hemma längre det är som att ha blivit övergiven av sig själv, vad är det jag är? en ensamstående tonåring med två hästar och en deppression...
så himla trött på att bli tagen för givet, så himla trött på alla krav, kan jag ändra nåt då? kan inte ens se en utväg, wången förlåter inte sina avhoppare, wången suger musten ur sina invånare... jag är fast och det finns få saker jag klarar så illa som den känslan, att inte vara fri
jag kan inte prata med någon här, den enda som verkar veta och förstå är så långt härifrån och dessutom har den inte tid för mej. Den här gången kan jag inte smita undan, den här gången behöver jag lösa det och framförallt, jag behöver bli fri!
What does it take to make you listen?
Det var länge sen jag började Igen,
men du vet inte, Du skulle aldrig förstå.
Stolpiiis!!! Vad har hänt? :O
