The Golden Girl

nu ska jag åka hem endera dagen... efter gårdagens drama känner jag mej mest tom... Livet är i en enda röra och jag bara står kvar, inte knäckt men fruktansvärt arg. Tycker synd om min fina Skessa, tycker det är hemsk att det gick ut över henne och att jag sitter i hennes krubba, arg som ett bi, skakar och hyperventilerar det ska inte behöva hända.

Nu i eftermiddag ska jag ner och prata med Eva-Lena... vägrar prata med Sara, no way att jag gör det känns som att hon vill förinta mej totalt och att hon har rätt och jag har fel, hon är inte värd det. Jag tänker göra så att jag säger att jag behöver en paus, för att bli frisk och för att tänka över om jag pallar med att gå kvar på wången sen får vi se hur jag gör och om jag börjar skolan igen eller om jag ger upp helt och blir ett annat spec-fall. Skessa åker förhoppningsvis hem på måndag och jag åker förhoppningsvis hem imorgon, jag har typ packat ihop hela mitt rum och känner bara ren lycka över att vara på väg bort och förhoppningsvis ta ett steg i rätt riktning, det vore det första rätta på vääääldigt länge. kanske enda rätta, att nu när jag är på botten kanske jag tillslut orkar plocka upp alla spillror och bli en människa igen.

Tack alla mina kompisar på wången, utan er hade jag verkligen inte vart vid liv idag, jag har er att tacka för så mycket och jag hoppas ni vet hur mycket ni betyder för mig. Den här tiden har varit fylld av ups- and downs, skratt och tårar, snö och sol. Ni är underbara som ställt upp för mig gång på gång och jag hoppas bara att jag någon gång får chansen att göra detsamma för er!