and this day came up

Jag är snart färdig med wången, vet inte om jag ska gråta eller skratta, jag vill inte gå kvar och tycker skolan är skit men vill endå stanna för kompisarna, jag vet inte vad jag ska ta mig till utan dom, hur kan man egentligen välja bort sin stora galna wångenfamilj? men jag känner att det finns något som är viktigare att satsa på, och det är jag, det finns ingen anledning för mig att vara kvar på ett ställe där jag mår så himla dåligt och skolan tvingar mig trots det att vara kvar för att de ska få sina pengar, är det egentligen rätt att man i dagens samhälle ska tvingas må dåligt och bara stanna för pengarnas skull? gruppen är egentligen aldrig starkare än sin svagaste individ och jag blir så fruktansvärt svag när jag är här, det här är ett ställe för elaka ledare och elever som inte bryr sig tillräckligt mycket för att se till att det faktiskt blir föränding...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0