you should only know...

Bekräftelsekåt kan man vara, en såndär gnagande liten känsla, man är inte värd att vara omtyckt men endå verkligen vill och behöver någon som tycker om en.
Det får dig att gå upp på morgonen, det får dig att göra det där obotligt korkade som du sen  inte kan ångra men som endå, för en sekund, gjorde att du kände dej bekräftad...
Det gör dig förvirrad för att du kan inte tro att någon verkligen bryr sig, du ser minsta lilla som bekräftelse som du endå inte tror på.
Men endå kan du inte sluta undra, kommer den där stora kärleken och sweep you of your feet,
och får man den där kyssen, som bara är ren kärlek och inte fylla, bekräftelsekåthet eller ren dumhet?

//XOXO

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0