The Golden Girl

har varit hemma i några dagar nu, det är jättebra, ingen snö, bara sol. Lillbebror och jag hade huset för oss själva förra veckan så det var jättekul, känns som att gå i nian igen utan allt det jobbiga och smärtsamma, mopeder, öl och flumm. Har tfäffat århundrateds grymmaste killar, dom är asroliga hela bunten och galan i tre saker: Moppar, Öl och Muffins. vad ahr jag sett sen jag kom hem förutom darlingarna och solsken? jag har sett fylla, fjortisfyllor och bus, behöver det här, känns som om att jag får ta igen det jag missade när allt blev så fel och när jag åkte upp till wången. Tror förresten inte att jag tänker åka tillbaka dit, känner inte att jag har något behov av varken snö eller odräglighet. Jag inser mer och mer att jag inte hör hemma där och att jag behöver vara hemma, för jag behöver ett socialt liv och jag vill just nu bara göra något annat, det är inte kul med hästar längre, det känns nästan som att ha gjort slut med sin stora kärlek, hårt och hemskt. Nu säger jag inte att jag har tröttnat på hästar men det känns som att det inte finns nån glädje kvar där längre, och jag kan absolut säga att vissa personer har gjort mera för det än andra.

Jag vill att allt ska bli som förut, hästarna, skolan och så, jag skulle lätt byta ut den nya mot dig, jag önskar att jag aldrig hade gjort dom sakerna för det var vi mot världen. Även om jag har det bra just nu så kan det bli bättre...