la vie et moi
dåså, nu när min blogg vilat i typ två veckor så kan jag ju börja så smått igen... vad har hänt sen sist? jo, det har vart presidentval i USA, väldigt mycket big deal, och som jag hade hoppats vann mr. Obama... för mej är det ett tecken på att USA mognat, att dom nu har valt att deras 44:e president ska vara en afro-amerikan... det känns kul att han har fått med sig hela folket med ett ord: Change, tänk vad häftigt att en människa kan stå för något så litet som betyder så mycket... tänk om man kunde göra samma sak med wången, Ola börjar lyssna på oss istället för att tycka att vi är omogna bortskämda småglin som inte vet vad i pratar om.
Jag tror att jag ska försökainspireras lite av mr. Obama... lixom starta en liten revolution, trött på det där respektlösa hålan som kallas Wången, alla har rätt att synas, rätt till sina mänskliga rättigheter, rätten att accepteras för sin åsikt. det är som att en Wind of change borde svepa över världen nu när världens mäktigaste person står för just det-Change.
I min egen lilla värld här så har ju praktiken börjat, det är skönt attvara tillbaka på dom egna markerna, har nog trots allt lite bondiga gener, jag gillar våra åkrar och skogar och sjöar... man är lite stolt över dom, dom kommer inte att svika, dom växer och frodas i slutändan är det kanske allt man kommer ha kvar. Det är fregging kallt här i småland, frost och skitfuktigt, det är väl det bästa med vintern i norrland, det är inte så fuktigt i luften... det är väl norrlänsk vinter i min själ just nu, iskallt och inte en jävla tår trots det