Vad lär man sig egentligen?
Idag har allt varit så himla genomsorgligt, dagen började med att min mamma ringde och var helt hysterisk och berättade att våran hund hade bitit våran lilla kattunge Mika i ansiktet så illa att blodet sprutade, smart som hon är ville hon inte ringa veterinären=MYYYYCKET osmart, i vilket fall kom mamma, syskonen, Mördarhunden och Mika, som var så illa däran att hon bara låg och darrade(hon höll på att långsamt förblöda) till gården och såfort jag såg henne insåg jag att det inte skulle gå att rädda henne, hon blödde ur nosen och en av hundens tänder hade gått in i ögonvrån så hon var alltså väldigt skadad, Jag sprang efter Micke som fick ta hand om henne. Mika är numera i Kattungarnas egen lilla himmel, hon kommer vara mycket saknad och vi kommer alltid minnas henne, hon var våran gulliga lilla grå kattunge som tyvärr dog alldeles för tidigt<3
Eftersom mamma och min lillasyster så gärna ville ha en ny katt så fort som möjligt taggade vi till nån bondgård och kirrade en ny kattunge som också fick heta Mika, den var svart och vit- jättesöt men inte Mika.
Vad beträffar den där onda skabbhunden vi har så hoppas jag att mamma insett att han är vad jag har försökt säga läääänge- han är MATAGGRESIV, han vaktar sin mat till varje pris, nu råkade Mika hamna för nära matskålen :'( Det värsta är att han redan har huggit min minsta lillebror flera gånger, men mamma kommer väl säga: Jo, visst var det lite illa det här med katten, men han är ju inte aggresiv, han är bara väldigt hungrig, han menar inget illa med det. Det är inga problem med våran gulliga lilla hund.
fast nu är det så att om det går illa med den här katten också så är det hunden som ryker- inget annat
man blir så ledsen, det är mänskligt att sörja, det är mänskligt att sakna, men varför ska det göra så ont? smärta ska man kunna vänja sig vid har jag hört, men jag förstår bara inte hur man ska kunna vänja sig vid att se sin lillasyster bli helt förstörd över att hennes katt blev dödad av den där dumma skabbhunden mamma släpade hem från Norge? vad finns det för meningmed att något så litet och oskyldigt ska dö? det sägs att allt har en mening, men jag slutade tro på det för länge sen för det finns inget att lära sej av att en oskyldig liten katt dör eller att någon blir våldagen. det finns ingen rättvisa här i världen för världen är fortfarande uppbyggd kring neanderthalarnas tankesätt- den starkaste överlever
Eftersom mamma och min lillasyster så gärna ville ha en ny katt så fort som möjligt taggade vi till nån bondgård och kirrade en ny kattunge som också fick heta Mika, den var svart och vit- jättesöt men inte Mika.
Vad beträffar den där onda skabbhunden vi har så hoppas jag att mamma insett att han är vad jag har försökt säga läääänge- han är MATAGGRESIV, han vaktar sin mat till varje pris, nu råkade Mika hamna för nära matskålen :'( Det värsta är att han redan har huggit min minsta lillebror flera gånger, men mamma kommer väl säga: Jo, visst var det lite illa det här med katten, men han är ju inte aggresiv, han är bara väldigt hungrig, han menar inget illa med det. Det är inga problem med våran gulliga lilla hund.
fast nu är det så att om det går illa med den här katten också så är det hunden som ryker- inget annat
man blir så ledsen, det är mänskligt att sörja, det är mänskligt att sakna, men varför ska det göra så ont? smärta ska man kunna vänja sig vid har jag hört, men jag förstår bara inte hur man ska kunna vänja sig vid att se sin lillasyster bli helt förstörd över att hennes katt blev dödad av den där dumma skabbhunden mamma släpade hem från Norge? vad finns det för meningmed att något så litet och oskyldigt ska dö? det sägs att allt har en mening, men jag slutade tro på det för länge sen för det finns inget att lära sej av att en oskyldig liten katt dör eller att någon blir våldagen. det finns ingen rättvisa här i världen för världen är fortfarande uppbyggd kring neanderthalarnas tankesätt- den starkaste överlever
Kommentarer
Trackback
