The Golden Girl

just nu sitter jag och gör klart det sista av kommuntikations arbetet, jag är inte överdrivet lycklig åt det ska jag säga men pain before pleasure har ju visat sig vara sant förut så jag jobbar som sagt på det... ska snart packa det sista inför resan imorgon, ska bli så kul att komma hem, träffa alla och framförallt att fira Fredriks födelsedag, me like!!

Jag tror att wången kommer bli ett kärleksfullt ställe att vara på ikväll, alla verkar vara jätte-kramiga, det är ganska ovanligt då det brukar råda dödläge mellan dödslängtan och eufori... Många ska festa ikväll med den här stämingen så kan jag bara gissa att det blir en väldigt lyckad wången-fest, alla strular med alla, flera får till det och det är allmänt bra stämming i flocken.

Idag har mina duktiga klasskompisar i trav internationell hästskötar examen, jag har hört att det hitills har gått jättebra och jag är inte förvånad, dom är kungar hela bunten, både i och utanför stallet! Vi på island har haft en soft dag, inget speciellt, förutom att Frenja lekte clown på hovvården, shit vad den hästen kan skutta!!

Jag har presis skikat in parasit-arbetet, vilken tur att jag vart klar med det igår eftermiddag, hade jag suttit hela kvällen i b och sjungit disney-sånger så hade det inte vart fädigt förrens typ ikväll!!

Jag tänkte just på en sak, hur saker och ting är nu jämfört med vad man trodde när man var liten, exempelvis en sån sak som kärlek, när man var lite var det självklart att man skulle träffa en prins och så skulle man pussas lite på kinden och så skulle man gifta sig i en vit drömklänning och glatt rida in i solnedgången och precis innan man försvann in i horisonten skulle man kyssas och sen leva lyckliga i alla sina dagar och få massor med barn och sitta och dricka te i slottets rosenträdgård... Det konstigaste av allt var att man hade en bestämd uppfattning om att killen skulle ta första steget, han skulle ta en i handen och säga att man var allt han någonsin hade drömt om, fast i själva verket så verkade det ju mest som om tjejerna flirtade med killarna... även bland vuxna var det så, när dom var lite lulliga och frågade om hur det gick med jakten på prinsen så sa dom saker i stil med: åh, gud vad min flickvän sprang efter mej när vi träffades, hon kämpade verkligen för att få ner mej, men det är jag värd! Numera är jag lite älder, inser att tjejer och killar flirtar ungefär lika mycket med varandra och att man inte blir kär på två sekunder och att ingen vettig människa skulle gå fram och säga att jag älskar dej och för mej har det aldrig funnits någon annan! Kärlek finns  men den gör ont och är så svår, så himla otroligt fruktansvärt svår. överlag så tror jag att i en kärlekslös miljö så blir man kärlekslös och i en kärleksfull miljö blir man kärleksfull, wången är helt kärlekslöst, hemma har blivit helt kärlekslöst pågrund av alla problem och allt drama, men det sägs att efter regn kommer solsken så jag ska fortsätta hoppas, jag vill också få vara sådär otroligt, himlastormandehärligt kär någon gång. Jag har trott att jag har varit kär men i själva verket har jag inte varit det, jag hade extremt svårt att skilja på ett problem jag hade med mej själv just då och känslor. Jag har nog inte ens möjlighet att bli kär, jag litar inte på folk längre och är så bränd att jag har slutat bry mej, jag får försöka älska mej själv innan jag ens kan tänka på någon annan. Jag har helt tappat kärleken inom mig och ska först och främst se om jag kan bli kär i kärleken innan jag hittar någon...